Alltså det är sjukt hur en människa i denna stora världen kan förstöra så mycket. Jag fattar verkligen inte vad som händer med alla nu förtiden. Att en människa kan ha förstört så otroligt mycket i mitt liv och aldrig tröttnar på det. Bara för att man har det dåligt och negativt i sitt liv så behöver man inte förstöra någon annans då. Jag har vart avundsjuk, ledsen och kanske arg på en person, eller kär i någon som redan har flickvän, eller av någon annan anledning, men inte skulle jag förstöra för någon annan för det...? Hur mycket jag än hatar personen skulle jag inte göra det.
Men tyvärr finns det vissa människor som inte tänker när det gäller sådant. De tänker bara på sig själva. Inget blir bättre av det. Förhoppningsvis så tar den personen som får "lida" inte åt sig av den skiten. För det ska den inte.

När jag började 7an trodde jag att det var över. Visst har det hänt småsaker men det är inget att bry sig om. Men nu kom något tillbaka som jag trodde jag skulle slippa. Jag har fått reda på en hel del saker nu som gör mig så förbannad och ledsen. Jag vet vart du vill komma med detta du håller på med men jag tänker inte ge mig. Du har tagit mycket för mig. Men hur mycket du än försöker så kommer det inte bli som du vill. Inte denna gången. Jag hoppas du vet vem du är, eller anar vem du är. Bara lägg ner det du håller på med och sköt ditt eget liv. Sluta förstöra för mig. Det har du gjort under alla dessa år och jag pallar inte mer.

Det bästa som har hänt i mitt liv är Emil. Det går inte förklara hur lycklig jag är med honom. Det finns inget som kan dela på oss två, vad som än händer. Jag är ung och har hela livet framför mig, det vet jag. Men ibland känner man det. Inte alla som känner det kanske, men jag gör det. Han och jag gör det. Det finns ett förevigt och man kan drömma. Vad lever man annars för? Och jag blir så trött på folk som bara vill förstöra i såna tillfällen.